Effektivisering på myndigheter

Skrev kort tråd på Twitter om effektivisering av myndigheter. Poddade sedan om samma sak i avsnitt 478 av Mediespanarna.

Intressant text av Mattias Svensson i Svenska Dagbladet om hur myndigheter misslyckas med att minska andelen byråkrater. Men jag håller inte helt med om att Parkinsons lag är motorn i fenomenet (”en arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den.”) Snarare att politiker tar med ena handen och ger med den andra.

Det är inte så att myndigheterna hittar på nya jobb ur tomma intet. Oftast tillkommer nya ”mellanchefer” som en direkt effekt av nya och breddade uppdrag som vi hela tiden bombarderas av. För varje nytt uppdrag som kommer så behövs det någon som koordinerar uppdraget.

Exempel 1

När HSV på 90/00-talet utvärderade utbildningar så gjordes det i form av inhyrda ämnesexperter som intervjuade och gjorde platsbesök hos ämnesföreträdare på lärosätena. Utvärderingen var i huvudsak ett ärende mellan ämne och granskande myndighet.

Idag är det tematiska utvärderingar och utvärderingar av universitetens kvalitetsarbete där ett flertal bedömningsområden ska tas i beaktande. Gemensamt för dem är att de utvärderar utbildningar på aggregerad nivå i form av långa självvärderande dokument.

Utvärderingssystemet underkänner alltså undermåligt sammanställda rapporter och dokumentering från universitet – inte undermåliga utbildningsmiljöer. Således måste universiteten lägga resurser på central samordning och koordinatorer.

För en stor myndighet som ett universitet insamlas, syntetiseras och avvägs alltså information från hundratals utbildningar. Eftersom utvärderingsprocesserna är omfattande och ständigt pågående permanentas snart flertal samordnare. Och de behöver en chef.

Exempel 2

Politikers konstanta klåfingrighet och detaljstyrning av framför allt lärarutbildningen gör att i princip varje universitet måste ha en separat organisation bara för att navigera universitetet genom de politiska nyckerna.

Tror ni till exempel att det hastiga införande av lärarlegitimation minskade administrationen på universitet? Eller snabbspår och validering av utländska utbildningar?

Exempel 3

Tillgänglighet är ju bra. Men tror ni att grundverksamheten (utbildning och forskning) bara kan koordinera och inkorporera det enkelt och kostnadsfritt? Nej. Ny projektgrupp behövs.

Exempel 4

GDPR. Visade sig vara jättelätt att införa 2016. Nej, just det; de flesta universitet har inte löst det än eftersom problemet är så massivt och mångfacetterat att inte ens tillsatta arbetsgrupper förmår lösa det.

Så när staten effektiviserar sandkorn med ena handen så häller den sandlådor över myndigheterna med andra. Klart som fan att universiteten behöver fler tjänstemän och mellanchefer för att navigera i allt större öken.

Även om jag uppskattar textens kvalitet och observationerna av Svensson i sak, så ser jag också problem med att slutsatsen ofta blir att det är den interna byråkratins ”inbyggda ondska” som är problemet i stället för att fokus riktas mot systematisk politisk detaljstyrning.