Cecilia Suhaid Gustafsson och Caisa-Stina Forssberg är nog några av de få poddare i Sverige som lyckas skratta, gråta samt vara flamsiga och allvarliga – på samma gång.
Kulturens ABC är en podcast fylld av humor, värme och neuroser. Allt löst förpackat under samtalsämnen tagna från alfabetet. A som i Avundssjuka, C som i Censur, D som i Döden, och så vidare. Denna tematik ska snarare ses som en avsnitt av Simpsons, där anslaget förefaller handla om en viss sak, men sedan visar sig bara vara avstamp till andra lustigheter, infall och helt bisarra händelser. Med lite tur så återkommer temat som en röd tråd – om inte, så var det ett lika trevligt avsnitt i alla fall.
Gustafsson och Forssberg har en tempo och energi som oftast för tankarna till ordet salongsberusad. Det ska i det här sammanhanget till största delen ses som någonting positivt. Kanske till och med något livsbejakande. De delar med sig av erfarenheter som berör. Ibland smaklösa. Ibland dråpliga. Ibland närapå obegripliga. Ibland hutlöst skvaller om Sveriges lilla kulturscen. Men ibland avhandlas också viktiga, känslosamma och allvarliga ämnen. Den till synes ärliga och nakna inramningen, mitt i en virrvarr av mer eller mindre seriösa ämnen, gör att även lyssnaren släpper garden och det allvarliga träffar rätt i magtrakten. Det är bra, men å ena sidan också en riskabel väg att gå om det används för ofta. Å andra sidan tror jag att just dessa mörkare tankar och inslag i podden fyller en viktig funktion för många människor.
Ibland känner jag mig dock inte fullt ut som den optimala målgruppen för Kulturens ABC. Personligen föredrar jag kanske lite mer akademiska och ”torra” poddar. Havandes en introvert personlighet känns avsnitten ibland som att bli överkörd av en ångvält av känslor. Jag avslutade också mitt lyssnande efter ett tjugotal avsnitt. Inte på grund av känslorna, utan för att jag då fann podden vara en aning för oredigerad för att lyssna på. Här kommer den negativa aspekten av begreppet salongsberusning in. Anledningen var först och främst att podden tidigare var för sladdrig: lite för mycket (bokstavligt) skålande och en del sekvenser där tempot drabbades av i stiltje när de två programledarna hamnade i situationer där någon av dem hade kunskapsluckor. När jag senare tog upp lyssnandet igen hade skålandet försvunnit och avsnitten blivit tajtare. Det jag fortfarande tycker Gustafsson och Forssberg skulle försöka klippa bort, är de sekvenser där de blir osäkra på saker de diskuterar. Med risk för att momentum eller feeling tappas, så tror jag intrycket av podden trots allt skulle bli ännu starkare.
I övrigt finns det många återkommande guldklimpar: underfundiga bumprar, humoristiska kvickheter på dialekt, avskyn för en specifik skådespelare, reflektioner över kulturarbetarens vardag och det ständiga (rättmätiga) pikandet på den svulstiga manliga skådespelarnormen. Och inte minst den totala hämningslösheten. Skål!
I skrivande stund
Avsnitt: 42
Hemsida: kulturensabc.libsyn.com
Twitter: @bleknos och @suhaidskan