Tänkt dig att det är nittiotal och du ligger i soffan och pratar med din kompis i din telefon. Du har en sådan där gammal sladdtelefon och virar den långa spiralsladden runt fingret. Precis så är det att lyssna på En varg söker sin podd, med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada Noli. På gott och ont.
Det onda är att ljudkvaliteten blir lidande. Inte bara för att det ibland låter burkigt och det uppstår konstiga hopp och knöppar i ljuder, utan främst för att ljudet har ett rumsligt eko som ger intrycket av att de medverkande ställt micken på ett vardagsrumsbord och sedan lagt sig i en soffa och pratat. Bättre utrustning och mikrofondisciplin hade varit att föredra.
Vad jag verkligen uppskattar med podden är Strömquists och Ferrada Nolis avslappnade sätt att diskutera komplexa och snåriga som till exempel kulturmän, utseende, kändisskap och genus. De har intressanta och udda infallsvinklar och det avslappnade sättet de för sin koversation på, medför att jag som lyssnare skulle vilja vara med och diskutera. Avståndet mellan mottagare och sändare blir i princip obefintligt.