Skrev om Högskoleprovet på twitter (Inlägg anpassat efter bloggformatet) efter politiker körde över expertmyndigheten UHR. Politikerna ansåg av någon anledning att Högskoleprovet var en livsnödvändighet under rådande pandemi. Vad hände förra gången politiker gjorde en liknande manöver i denna skala? Häng med.
I början av 10-talet skulle ett nytt utvärderingssystem för universitet och högskolor utvecklas av dåvarande HSV (nuvarande UKÄ). Ganska snart visade det sig att Utbildningsdepartementet hade en väldigt fix idé om vad som var viktigt att utvärdera på lärosätet: examensarbetet.
Idén var alltså att examensarbetet, som utgör 15 hp av totalt 180 hp i en kandidatutbildning, skulle spegla hela utbildningens kvalitet. Alla som har någon form av rudimentär förståelse av utbildningssystemet insåg naturligtvis att det inte gick att mäta kvalitet på det sättet. [D v s det enda som mäts är huruvida examinator för den specifika kursen varit noggrann i vilka som godkänns eller inte. Det mäter inte kvaliteten på handledarna, eller lärarna på övriga 165 hp av utbildningen heller för den delen.]
Denna förståelse hade dåvarande universitetskanslern Anders Flodström. Han avgick med buller och bång eftersom han ansåg att Utbildningsdepartementets detaljstyrning ”inte är förenlig med relationen politisk styrning och expertmyndighet”
Förutom nämnda uppenbara brister, blev utvärderingssystemet en omständlig och dyr historia med många oförutsedda problem som upptäcktes längs vägen. När jag själv var med som granskare i första omgången var utvärderingssystemet fortfarande under uppbyggnad. Den databas som skulle användas för bedömning var inte klar. Bedömningsmatriserna var inte färdigställda, utan utarbetades allt eftersom. Det ledde till att:
- De huvudområden som utvärderades i omgång 1 drabbades ”hårdare” eftersom inga lärosäten visste exakt vad som skulle utvärderas. Efterföljande utbildningar kunde de däremot börja idka hårdare examinationskrav på sina uppsatser för att enklare klara kraven på uppsatsgranskningen
- Ungefär vid den här tidpunkten upptäcktes också att alla utbildningar inte har en uppsats som slutarbete. Journalistiska utbildningar hade kombinerade ljud och videoreportage. Konstnärliga utbildningar hade utställningar och performance. Listan växte. [Detta skapade en del intressanta frågeställningar: om vi laddar upp en video av en performance, vad är det egentligen som bedöms? Studentens performance eller dokumentationen som gjordes av någon annan? Är det studentens eller utbildningens fel om videokvaliteten är dålig?]
- Det blev också uppenbart att (jämförbara) utbildningar i Sverige inte har sin uppsats vid samma tidpunkt. Föreställ er kvalitetsskillnaden i uppsatser som skrivs under termin 3 respektive termin 6. Båda är fullt möjliga för att få en kandidat.
- Utbildningar med få examinerade uppsatser utvärderades inte, vilket innebar att ett flertal små problematiska ämnen inte fångades upp alls.
Vad detta utvärderingssystem kostade att utveckla har jag ingen aning om. Det jag vet är systemet endast användes under denna utvärderingsomgång. Det som hände var nämligen: Det var inte bara Flodström som ansåg att departementet var klåfingringt. Det ansåg även det Europeiska kvalitetssamarbetet ENQA som uteslöt Sverige 2014 p g a den politiska styrningen och ensidiga fokuset på uppsatsen, snarare än utbildningskvalitet.
Vad konsekvenserna av hanteringen av Högskoleprovet blir är för tidigt att säga. Men Sverige har fortfarande inte lyckats återfå medlemskapet i ENQA. Tio år efter att politiker körde över sin expertmyndighet.