Ska vi ta och titta på hur lite journalister och (framför allt) ledarskribenter egentligen bryr sig om akademisk frihet? Observera först nedanstående graf hämtad från Retriever.
Grafen symboliserar antal artiklar per månad från 2010 och framåt. Söksträngarna är.
- Blå: Hållbar* + universitet + ”akademisk frihet”
- Orange: Genus* + Universitet + ”akademisk frihet”
Varför hållbar* och genus*?
Jo. De flesta av er minns säkert allt larm och upprördhet över att genusperspektiv försöka påläggas universitetsutbildningar och forskning. Ett exempel som hela tiden anfördes var att en kursbok inte fick strykas p g a könsfördelning på böcker.
I vilket fall. Jag vet inte hur det ser ut över allt på andra universitet, men just nu har ämnesföreträdare på vår fakultet beordrats att skriva in formuleringar kring ”hållbar utveckling” i kursplanerna för forskarutbildningen. Förmodligen för att UKÄ granskat Hållbar utveckling.
Och alla ledarskribenter rasar givetvis över att hållbar utveckling ska tvingas in i kursplaner på universitet. Böcker skrivs. Morgonsoffor och poddar får besök. Alla är upprörda! Nej just det … inte ett pip.
Enda gången det blivit ett blipp på kurvan för hållbar utveckling var när Anna Dahlberg i Expressen nämner ”Ovanpå detta har det tillkommit politiska pekpinnar om sådant som jämställdhetsintegrering och hållbar utveckling”. (Artikeln handlade dock huvudsakligen om genus.)
Jag är dock föga överraskad. Så här är det hela tiden. I ett avsnitt av Mediespanarna adresserade jag hur universitetet hela tiden är under bombardemang från yttre och inre intressen. Men bara genus gör ledarskribenter upprörda. Övriga ”ingrepp” ignoreras.
Missförstå mig rätt. Det är naturligtvis okej och välkommet att granska hur jämställdhetsfrågor appliceras på universitet. Men det skulle också vara klädsamt om alla upprörda förespråkare för akademisk frihet var lite mer konsekventa. Och faktiskt intresserade av akademisk frihet.