Allt är viktigare än allt

Läs gärna mitt inlägg om högskoledrev först

Statsvetaren Dan Brändström konstaterade vid rektorskonferensen i Steningevik (25 jan) att den politiska detaljstyrningen har ökat enormt efter autonomipropositionen. Det finns onekligen en hel del att diskutera kring den motsägelsefulla utvecklingen, särskilt med tanke på att Utbildningsdebartementet i sin proposition Fokus på kunskap — kvalitet i den högre utbildningen (s 10) skriver:

Ett mål för regeringen är att universitetens och högskolornas autonomi ska öka. Detta innebär att detaljregleringen av universitetens och högskolornas verksamhet ska minska.

Men det jag i all hast vill belysa är några av detaljstyrningens konsekvenser för oss som jobbar närmare ”golvet” (lärare och studierektorer). Med konsekvenser avser jag de signaler som regering, högskoleverk och universitetsledningar just nu skickar till sina anställda, inte sällan med löfte/hot om att resultatet påverkar hur mycket resurser utbildningen får:

• Utbildningar ska prioriteras efter examenstillstånd (Björklund)
• Utbildningar ska prioriteras efter studenternas efterfrågan (Björklund)
• Utbildningar ska prioriteras efter arbetsmarknadens behov (Björklund)
• Högskoleverkets utvärderingar ska läggas till grund för fördelningen av resurser till universiteten och högskolorna (Utbildningsdepartementets proposition inför HSVs utvärderingar, sid 6)
• Resultatbedömningen bör göras utifrån granskning av studenternas självständiga arbeten (Utbildningsdepartementets proposition, sid 7)
• Utbildningar ”ska vara högkvalitativa utbildningsanordnare, utgöra en kritiskt reflekterande kraft i samhället och fungera som ett växthus för ny kunskap och innovation” (proposition, sid 5).
• Utbildningarna ska ha högre genomströmning
• Utbildningar ska uppfylla det som står i högskolelagen (HSVs utvärderingar)
• Studenternas faktiska studieresultat ska motsvara de förväntade studieresultaten (HSVs utvärderingar)
• Prioriterade områden är internationalisering, samverkansinslag i utbildningarna, forskningsanknytning och den avancerade nivån (Umeå universitet)
• Programutbildningar ska prioriteras framför fristående kurser.
• Anställda (professorer, lektorer, adjunkter) måste flytta mer mellan olika lärosäten (HSV)
• Mer katederundervisning (Björklund i DN)
• ”Det mest avgörande i skolan är mötet i klassrummet mellan lärare och elever.”  (Björklund i DN)
• Färre utbildningsplatser (Regeringen)

Det här är säkerligen en icke komplett lista (komplettera gärna i kommentarfältet eller via Twitter). Observera särskilt att listan inte innefattar de krav som dessutom ställs på lärare från arbetsmarknaden, studierektorer, forskningsfinansiärer, kollegor och framför allt studenter. Jag har vidare inte specificerar alla punkter i högskolelagen som ska uppfyllas eller idén att studenter ska få betygsätta lärare (mer om detta i senare inlägg), hur nätkurser både anses vara bra och dåliga, eller hur lång administrationstid det är för att starta upp respektive revidera ett program (ledtråd: det går inte att göra på en eftermiddag).

Problemet, som jag ser det, är att den detaljstyrning och de högskoledrev som ständigt bombarderar utbildningarna sänker kvaliteten. Trots säkert vällovliga intentioner från regering och universitetsledningar. De krav som nämns ovan är, var för sig, oftast helt rimliga mål att sträva mot. Vissa är viktigare än andra (läs: högskolelagen). Men det måste få ske på varje enskild utbildnings villkor – utan att det påverkar medelstilldelningen. Tillsammans blir många av punkterna nämligen helt motstridiga. Hur ska stabila och samverkande utbildningsmiljöer kunna byggas upp om lärarna ständigt bör förflytta sig mellan lärosäten? Om vi bygger upp bra programutbildningar som ger studenterna jobb efter kandidatexamen, hur ska vi kunna öka antalet sökande på avancerad nivå? Hur ska vi kunna öka antalet programutbildningar, avancerade utbildningar och utbytesstuderande, samtidigt som vi minskar utbildningsplatserna? Hur ska våra studenter kunna konkurrera kunskapsmässigt om vi plockar bort alla fristående bildningskurser?

Allt kan inte vara viktigare än allt. Om regeringen menar allvar med att universiteten och högskolorna ska vara autonoma måste detaljregleringen av universitetens och högskolornas verksamhet minska.